torsdag, mars 11, 2010 @ 16:41
Moa 11 år!
Grattis på 11-årsdagen Moa!
/Storasyster
torsdag, mars 11, 2010 @ 01:55
Bruks-hoppet
Hade förmånen att gå lektion för Anne Dahlin idag, passade rätt så bra in i träningsupplägget för tillfället också. 
Möjligtvis blev det lite obalans i livet då det blev tre hundaktiviteter samma dag (denna lektion, föredrag av Memea Mohlin och Åsa Nilsonne vilket jag tänker mig återkomma till vid tillfälle, och träning i ridhuset). Å andra sidan jobbade jag ju nästan hela söndagen. Det var väl det som skulle balanseras. 
Det jag framförallt fick ut av träningspasset med Anne var att jag ändå är på rätt spår men en del mekaniska färdigheter hos mig behöver förbättras. Momenten jag tränade på var fritt följ och /bruks/hoppet.
Diskuterade "förståelsen" för hoppmomentet med Anne och tyckte det var lite intressant att hon medvetet väljer att inte "förklara" för hunden hur långt bort den ska sätta sig (genom tillexempel en target) utan köra det klassiska "bolltricket".
Tycker detta var särskilt intressant för att det påminner mycket om den hoppträning vi bedriver där man försöker få kunskaper att fästa sig i "muskelminnet". Vilket är ganska olikt annan lydnadsträning och agilityträning också för den delen.
Det är helt enkelt svårt med hopp. I alla dess former.
/Mija 
tisdag, mars 9, 2010 @ 23:04
Tunnelträning
måndag, mars 8, 2010 @ 01:28
Avundsjuk?
Jag har fördjupat mig lite i ämnet avundsjuka efter Gnagarsyskonens succé i Linköping igår. Fick nämligen en del kommentarer som jag liksom inte greppade förrän långt efteråt. Det handlade om att jag skulle vara avundsjuk på Liras hoppcert helt enkelt (för att Rasken var på nästa placering)!?
Ingen av dem som uttalade dessa kommentarer var uppfödare. 
För en sak kan jag berätta, att när man säljer små studsbollar är man förbannat glad för att valpköparna behåller dem och ger dem ett bra liv. När de dessutom meriterar dem är lyckan gjord! Resultatlistan i hoppklassen gladde mig faktiskt till den grad att tävlingsledaren tog ned den från väggen och sa att jag fick ta med den hem (det var när jag stod och fotade alstret). 
Hursom, funderade jag lite efter detta på vad avundsjuka egentligen är? Enligt NE är definitionen:
känsla av att inte vara delaktig av någon annans förmån, ibland blandad med missunsamhet.
Intressant, tycker jag! Som uppfödare känner man sig alltid delaktig, antagligen är det därför det känns så främmande att känna avundsjuka? 
Jag kan heller inte frambringa den minsta känsla av avundsjuka, normalt sett, gentemot mina träningskompisars prestationer. Har funderat på vad det beror på. Jag vet att det inte beror på att jag är en väldigt bra människa eller så. Antagligen beror det just på det som står i definitionen. Jag känner mig delaktig och kan dela glädjen helt enkelt.
När jag tänker efter är nog de enda personer jag missunnar något dem jag inte tycker om. Och det är inte många. Särskilt inte i largeklassen på agilitytävlingar. Tänkte på det när jag kom hem igår. Fan vilket bra folk det är, generellt! 
Detta kanske var en av de flummigaste bloggarna någonsin och kanske kommer ingen att ha lust att kommentera eller diskutera saken heller. Men, jag tyckte i varje fall det var intressant!
God natt!
/Mija
söndag, mars 7, 2010 @ 23:15
Se men inte ta tunneln
Känslan efter gårdagens tävling var ändå, faktiskt, att vi är bra och har jävligt kul. Om det inte gick fram i gårdagens blogg.
Råttan var helt underbar, man kunde bara önska att hon hoppade bättre. Rasken var också helt underbar, man kunde bara önska att tunnlar inte låste honom fullständigt.
Det var helt enkelt så JÄVLA kul att köra agility! Agility är så grymt roligt. Om ni missat det.
Bestämde mig för att ta tag i det där med hans "obrytbarhet" från tunnlar. Har såklart tränat det förr men jag har aldrig riktigt tagit det på allvar. Därför var det nog bra att det sved igår. Det var liksom inte bara disken som sved utan mest det faktum att jag nästan visste att det inte skulle gå. Jag inbillade mig naturligtvis att det skulle gå men rent logiskt visste jag ju att det som går dåligt på träning nog gör det på tävling också.
Har jobbat nästan hela dagen idag men tog mig iväg en snabbis på HU-träningstiden i ridhuset. Byggde upp starten från igår och... han gick i fällan första gången, fick ingen belöning och sedan gick det finemang. En sak slog mig - jag ska försöka förklara skillnaden mellan att se något och att ta det för honom. 
När jag började jobba på detta försökte jag belöna "inarmen" liksom. Vilket uppenbart är en dålig idé då han inte vill ha en snörboll... han vill ta tunneln.
Sedan har jag försökt "nöta" det hela helt enkelt. Om du "lyssnar" får du en annan tunnelöppning.
Det jag kom på idag var att jag naturligtvis ska försöka förklara skillnaden mellan att se en tunnelingång och att ta den för honom. När man ska ta den är det si och när man inte ska det är det så... I olika situationer. As simple as that!
/Mija
söndag, mars 7, 2010 @ 01:11
Lira SAgCh!
Först och främst, stort grattis Petra och Lira till agilitychampionat och hoppcert nr 2 idag!
Detta på en grymt trevlig tävling i Linköping där jag bara trivdes som fisken i vattnet. Kanske var det bara det uppdämda behovet men jag tyckte nog det var väldigt god stämning på läktaren och runtomkring.
Det enda lopp som verkligen räknades för mig (Raskens agilitylopp) gick åt helvete. 
Det var en märklig historia där jag först startade bara för att precis i startögonblicket märka att hopp två var "desformerat" på ett livsfarligt sätt. 
Fick hjärtat i halsgropen, men det gick bra. Men det tog ett tag innan domarn var med på noterna. Jag startade om direkt. Med facit i handen borde jag väntat för jag lyckades inte samla mig. Disken kom såklart som ett brev på posten MEN jag tror vi hade diskat oss där ändå, en sådan där "brytning från tunneln" som vi har så jävla svårt för. Bara att träna mer, oftare och hårdare.
Givetvis blev jag vansinnigt besviken på att jag inte ens kom till något klätterhinder, så som vi laddat för detta! 
Annars var det en helt ok dag med sköna lopp, samtliga dock lite "stolpe ut". Råttan fick en rivning per lopp. Men hon var ljuvlig (hör och häpna) att köra. 
Ag-rivningen får hon ta på sig. I hoppklassen var jag felplacerad och ställde till det.
Rasken kom trea i hoppklassen där Lira tog cert på en andra plats. (Även på sjätte plats var det faktiskt en Kelpie. ) Jag är fullt medveten om förarens/tränarens stora roll för agilityhunden men jag kan inte låta bli att vara lite stolt över att ha fött upp två Kelpiesar som spöar BCs på tid!
Raskens hopplopp var ok men med ett jättetapp på ett ställe när han till och med stod still. Det räckte dock långt ändå och summa sumarum är jag jävligt nöjd med mig själv och mina hundar även om jag gärna skulle vilja ha ut liiiiiiiite mer resultat.
De där tunnelbrytningarna får jag och Rasken dock jobba med. 
/Mija